..."säkerhetsbroschyren som ni FITTAR i stolsfickan framför er"....

Ja du hjärtat, snart har det gått ett år sedan du flyttade till England.

Såhär i EM-tider snackas det en del om "fotbolls-fruar" och jag kan inte undgå att dra paraleller mellan dessa fotbollsfruar och oss "pilotfruar". Funderar över deras vunna status och våran uteblivna status.
I likhet med fotbollsfruarna lever vi med män vars fulla uppmärksamhet riktas mot ett och samma intresse. Våra män jobbar med flygplan, snackar om flygplan och slåss inom en bransch där ett fåtal lyckliga har turen att hamna på de eftertarktade flygbolagen ute i världen. Det är ett lotteri som har kostat dem mkt pengar, slit och energi och det är en bransch som osar av skvaller och ter sig som en outtalad tävling om vem som hamnar var och vem som presterar vad. Deras tid är räknad, de flyger inte hur länge som helst och de kan aldrig garantera att de sitter säkert på ett och samma ställe. Flygbranschen är en förändringens bransch där det gäller att våga satsa, ha tur och att vara duktig. Pilot och fotbollsproffs är många pojkars drömyrken som båda handlar om en sjuhelvetes vilja.
I likhet med fotbollskillarna är våra piloter välavlönade, ju längre bort de flyger och ju större flygplan de rattar desto mer pengar håvar de in.
Vi, som pilotfruar, får i likhet med fotbollsfruarna anpassa oss efter var vår pojkar hamnar. Deras val kommer att styra en del av våra val i livet. Det kommer att påverka var vi skall bo, arbeta och hur vi skall leva.

Intressant är att dessa fotbollsfruar verkar följa efter i hasorna i större utsträckning än vad vi pilotfruar har en benägenhet att göra. De följer ofta sina män från en destination till en annan utan att ha sina egna arbeten och intressen att värna om. Ofta verkar de leva på sina partners tillgångar, "för att de kan". Även om vi också "kan", väljer vi oftast en egen väg och lägger energi på att försöka pussla med städer, scheman och planer. Det är ett slit, men ett slit som är värt mödan. För vem är jag om jag inte har min egen plan för livet? Vem tar hand om mig när jag plötsligt en dag är utan den där mannen? Det enda vi med all säkerhet vet i livet, hur länge vi än lever, är att vi alltid kommer att spendera det med oss själva. Hur är det då möjligt att våga bygga sitt liv kring en annan människas liv hur mycket man än älskar varandra? Vad har man för utbyte av varandra om man inte har två olika liv att fläta samman?

Kändisskapet verkar vara nyckeln till den stora skillnaden. Är det media och publicitet som ändrar våra förutsättningar? Vad händer med all äkta energi som används till att längta efter den dagen då ni kanske kan få sova brevid varandra fler än 2 nätter i veckan? Slipper man den om man är känd? Är det pga. att era män är fotbollsproffs som ni kan unna er friheten att lägga era egna karriärer på hyllan? Vad händer med era liv därhemma? Vännerna? Familjen? De egna drömmarna och visionerna? Finns de bara kvar sålänge våra välavlönade, turnerande guldklimpar har ett kringflackande och spännande karriärsliv i skymundan långt ifrån fans och fotografer?
Jag kan förstå om paralellerna kan kännas patetiska, men om man tittar på levnadssättet och strukturen i piloternas och fotbollskillarnas liv så finns det bortsett från kändis-biten stora likheter.

Så...det är väl helt enkelt dags för mig att börja blogga som en pilothustru....

England

Då sitter jag här och väntar på att du skall bli färdig så att jag kan köra dig till Arlanda. Snart åker du iväg till England. Kommer att sakna dig mitt hjärta, mycket...

Skåneland

Comeback efter 2 år, dels för att fira kusinens student, dels för att umgås med den övriga skånefamiljen och vänner. Härligt väder, god mat och kära gamla minnen som ploppar upp i huvudet. Härligt att vara här.
Har några dagar att spendera i dessa sydliga breddgrader. Hoppas att de räcker till!
Har mycket att uträtta både mentalt, på hemmaplan och inför allt nytt som väntar runt hörnet. Livet!

Att vara eller att inte vara...

....Allergisk.

Halsen sticker,jag nyser, näsan rinner, ögonen trycker och jag känner mig allmänt hängig. Är jag allergisk? Så kan det väl inte vara? Jag har aldrig varit allergisk. Jag ignorerar, så kanske det försvinner. Är det OK att vara aktiverad med sin blog, msn och mail på arbetstid? Sådär va...

Motivationsfaktorn = 0,1

Skall bara checka in en avgång till, den som går 11.20, sen får jag åka hem och kura ner mig i sängen med min bok. I eftermiddag skall jag -och håll i er nu- åka till mekonomen. Naturligtvis har jag förstört saker igen. Denna gång är det Malins avgassystem som inte vill vara en del av bilen. Jag befinner mig alltid i total misär, men jag har lärt mig, så jag lever med det. Projekt mekonomen blir att hitta gummiringar som håller prylen på plats. Fint.

Jag orkar inte nämna vad som har hänt med min fantastiska klocka, den älskade, fina, dyra. Det tar vi en annan dag....

Roadtrip

Från visby med flyg till Bromma, och med flyg från Bromma till Götegorg var jag redo för en helg med festligheter. Checkade in på ett mysigt hotel, och efter att ha lämnat av våra saker och bättrat på looken gav vi oss av på varsitt håll. Jag mötte upp Cicci i lobbyn, och när vi hade visat honom vägen till sitt sällskap traskade vi vidare mot ett ölhak. Efter tre mycket spännande ölsorter och trevliga samtal med spännande människor började dagens späckade schema att ge sig till känna i form av trötthet. Efter frosseri på macca donken spatserade vi hemåt i den varma natten.
Vaknade brevid honom på Lördagen. Åt plättar, bacon, äggröra och mackor. Det finns inget som kan mäta sig med hotelfrulle.
Shopping på stan, som fick mig att fundera på problemet med otympliga systemetkassar. Lördags-shopping hade verkligen underlättat om man kunde se över konstruktionen på bolagskassarna. Måste man verkligen förstöra en trevlig Lördag på stan med stressen kring bolags-upplägget? Måste lördagen delas in i två sekvenser? En shoppingsekvens och en systembolags-sekvens?
Förfest i vasastan hos en studiekamrat till Viggo. Utgång på peacock efter att ha stått i en oändlig krogkö utanför ett annat ställe. Tror att vi var hemma vid 04-tiden.
Efter bakisstress på söndagen, körde vi vidare mot Gävle där vi skall fira valborg....

Lösnaglar

I onsdags skulle jag representera företaget i riksdagen. Det var en stressig morgon när jag kom insladdandes till flyget med andan i halsen, frukostsmulorna kvar kring mungiporna och en icke iordningställd frisyr. När jag var på plats i storstan möttes jag av en urfånig taxikö, i regnet. Där stod jag i min uniform och undrade var i helvete vårvädret hade tagit vägen, det undrade även min mascara som låg som halvmånar under mina ögon. När jag var så blöt som man bara kan bli efter att ha utsatts för en halvtimmes regn i sidvind bar det av i bilköerna. På plats i riksdagen, efter sedvanlig säkerhetsgranskning, fick jag äntligen inta min plats i det rum där vi skulle vistas under dagen. Jag luktar aldrig svett, men den plötsliga vetskapen om att jag hade glömt deo fick paniken att stiga. Det finns inget värre än att känna sig ofräsch.
När det blir dags för att hissa fram roll-upen och min lösnagel på höger pekfinger fastnar i reklamskynket mår jag dåligt.

Tankarna dansar runt i huvudet, kanske är det våren eller så är det en slags nyvunnen frihet. En nyvunnen kunskap om mig själv och vetskapen om att jag har utvecklats stärker mig. Jag trivs med livet på ett behagligt sätt. Funderar över vad det är som har förändrats. Är det min egen inställning? Är det mitt sociala liv? Är det arbetet och studierna?
Här är det varmt och soligt. Tiden springer fram, men det är behagligt. Snart blir det Göteborgsresa igen, det skall bli kul. Vi åker tlsmns, ska bo på hotel. Blir fest och samkväm med Cicci:) Hoppas på trevliga pratstunder, sol, party, shopping och fika.