..."säkerhetsbroschyren som ni FITTAR i stolsfickan framför er"....

Ja du hjärtat, snart har det gått ett år sedan du flyttade till England.

Såhär i EM-tider snackas det en del om "fotbolls-fruar" och jag kan inte undgå att dra paraleller mellan dessa fotbollsfruar och oss "pilotfruar". Funderar över deras vunna status och våran uteblivna status.
I likhet med fotbollsfruarna lever vi med män vars fulla uppmärksamhet riktas mot ett och samma intresse. Våra män jobbar med flygplan, snackar om flygplan och slåss inom en bransch där ett fåtal lyckliga har turen att hamna på de eftertarktade flygbolagen ute i världen. Det är ett lotteri som har kostat dem mkt pengar, slit och energi och det är en bransch som osar av skvaller och ter sig som en outtalad tävling om vem som hamnar var och vem som presterar vad. Deras tid är räknad, de flyger inte hur länge som helst och de kan aldrig garantera att de sitter säkert på ett och samma ställe. Flygbranschen är en förändringens bransch där det gäller att våga satsa, ha tur och att vara duktig. Pilot och fotbollsproffs är många pojkars drömyrken som båda handlar om en sjuhelvetes vilja.
I likhet med fotbollskillarna är våra piloter välavlönade, ju längre bort de flyger och ju större flygplan de rattar desto mer pengar håvar de in.
Vi, som pilotfruar, får i likhet med fotbollsfruarna anpassa oss efter var vår pojkar hamnar. Deras val kommer att styra en del av våra val i livet. Det kommer att påverka var vi skall bo, arbeta och hur vi skall leva.

Intressant är att dessa fotbollsfruar verkar följa efter i hasorna i större utsträckning än vad vi pilotfruar har en benägenhet att göra. De följer ofta sina män från en destination till en annan utan att ha sina egna arbeten och intressen att värna om. Ofta verkar de leva på sina partners tillgångar, "för att de kan". Även om vi också "kan", väljer vi oftast en egen väg och lägger energi på att försöka pussla med städer, scheman och planer. Det är ett slit, men ett slit som är värt mödan. För vem är jag om jag inte har min egen plan för livet? Vem tar hand om mig när jag plötsligt en dag är utan den där mannen? Det enda vi med all säkerhet vet i livet, hur länge vi än lever, är att vi alltid kommer att spendera det med oss själva. Hur är det då möjligt att våga bygga sitt liv kring en annan människas liv hur mycket man än älskar varandra? Vad har man för utbyte av varandra om man inte har två olika liv att fläta samman?

Kändisskapet verkar vara nyckeln till den stora skillnaden. Är det media och publicitet som ändrar våra förutsättningar? Vad händer med all äkta energi som används till att längta efter den dagen då ni kanske kan få sova brevid varandra fler än 2 nätter i veckan? Slipper man den om man är känd? Är det pga. att era män är fotbollsproffs som ni kan unna er friheten att lägga era egna karriärer på hyllan? Vad händer med era liv därhemma? Vännerna? Familjen? De egna drömmarna och visionerna? Finns de bara kvar sålänge våra välavlönade, turnerande guldklimpar har ett kringflackande och spännande karriärsliv i skymundan långt ifrån fans och fotografer?
Jag kan förstå om paralellerna kan kännas patetiska, men om man tittar på levnadssättet och strukturen i piloternas och fotbollskillarnas liv så finns det bortsett från kändis-biten stora likheter.

Så...det är väl helt enkelt dags för mig att börja blogga som en pilothustru....